En dag fylld med bönesvar

The last week I had 2 people from my Swedish organisation visiting here in Wuhan. So after taking care of them from morning till night I was pretty beat on Sunday evening, so when I sat down to finish my lesson for this week I couldn’t come up with anything. And Monday morning was even worse when I woke up I just wanted to go back to sleep, but I decided to get up. Being tired is not a good reason to not go to school. So I got up and prepared to go there. Still when we got there I had no energy and didn’t know what to teach. During all of this time I had been asking God to help me. After John and Jessica thought the first class I had the second half and a duble class in the afternoon to teach on my own. But after the ten minute break it turned out that most of the class had dance practice and the rest tried to run away so I gave up and decided to show a movie in the afternoon so I downloaded it and after lunch they told me that all the students are listening to someone talking this afternoon so no class. So I thanked God hanged out with Mary before going back to Wuhan. Just as I walked in to the apartment John phoned and asked if I wanted to meet for dinner at the mall later so after a while I walked over there realizing my phone is dead. So I prayed ok god you need to help fix this because we didn’t set a time. Just as I walked in I saw them geting on the escalator. So I could just run up to them (scarring them a little) and that was it.
God really came trough for me, when I was weak he helped me.

I förra veckan var Gerard från missionskyrkan och Jonas från equmenia på besök här i Wuhan. Efter att ha tagit hand om dem från morgon till kväll under deras vistelse här var jag rätt slutkörd på söndag kväll (och är fortfarande). När jag satte mig ner för att färdigställa min lektionsplanering så fick jag inte fram någonting. Måndag morgon var än värre och när jag vaknade ville jag bara somna om igen, men jag bestämde mig för att ta mig upp. Att vara trött är ingen bra anledning till att inte ta sig till skolan. Så jag gick upp och förberedde mig för att ta mig dit. När jag kom dit var jag fortfarande helt borta och viste inte riktigt vad jag skulle ta mig till med lektionen. John och jessica hade lovat att ta första lektionen av två med morgon klassen men efter det hade jag en lektion till med dem och en dubbel lektion på eftermiddagen att ta själv. Efter 10 min rast visade det sig dock att de flesta i den klassen jag skulle ha hade dans övning och de övriga försökte slippa undan så jag kämpade inte emot så hårt utan “gav upp”. För eftermiddags lektionen bestämde jag mig att visa en film så jag laddade ner en och förberedde. Efter lunch talade de dock om för mig att alla elever skulle lyssna på ett föredrag på eftermiddagen, så inga lektioner. Så jag tackade gud och hängde lite med Mary innan jag tog mig tillbaka till Wuhan. Just när jag klev in i lägenheten ringde John och frågade om vi skulle mötas upp för middag senare så efter en stund gick jag bort dit och insåg att min telefon var död, vi hade dessutom inte sagt någon tid. Så jag slängde iväg en bön “Gud hjälp till och fixa detta nu” och precis när jag går in i “gallerian” ser jag dem kliva på rulltrappan så jag kunde springa upp till dem (skrämde dem lite) och så fixade det sig. Ska även säga det att det är inte direkt i storlek med allum eller femman (Göteborg) utan detta är ett gigantiskt ställe, 6 våningar och tydligen världens längsta “pedestrian street” (gågata).
Gud stod verkligen upp för mig, när jag var svag så hjälpte han mig.

3 Responses to En dag fylld med bönesvar

  1. Härlig läsning!

  2. Amen!

  3. Praise the Lord!
    And I am pround of you,bro!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *