Monthly Archives: November 2009

Thanksgiving

Här har firats thanksgiving och samtidigt passades det på att fira alla som fyller år detta halvår på skolan med traditionsenligt tårtkrig..

Titta och njut

Samtalsgruppen och en lugn måndag.

Måndagen efter bröllopet var jag tillbaka på skolan lagom till lunch (Wufan) men efter en dag på bröllop behövde jag lite tid för mig själv innan jag skulle träffa min samtalsgrupp för förstagången. Jag tog därför min lunch med mig ut, satte mig i solen vid en vägg och bara njöt av värmen och friden.

Kl 13 var det dags för mig att för första gången träffa min samtals grupp. Mina lärjungar. Tanken med de grupper vi utlänningar nu blivit tilldelade är att hjälpa till med engelska på ett enklare vis och stimulera dem att läsa i bibeln. Det är en blandning av en studie-, bibel-, böne- och samtalsgrupp. Jag tror det kommer bli en stor utmaning, en välsignelse och en härlig gemenskap. Första träffen gick åt till att bestämma när vi ska ses, börja lära mig bibelböckerna på kinesiska och lära dem på engelska. Nästa gång ska vi försöka prata om vad de har läst i bibeln sedan sista. Det kommer bli en utmaning då de knappt förstod instruktionerna. Jag vill att de ska läsa något i sin bibel (på kinesiska eller engelska) och sedan kunna tala om vilken bok, kapitel och vers de läst på engelska. Det tog sin tid. Men å andra sidan är inte bibel ord något av det första man lär sig på ett nytt språk.

Vi ska ses igen på söndag kl 15, be gärna för fig då (kl 10 svensk tid).

På eftermiddagen skulle jag ha engelska med andra års eleverna men eftersom det är en extra lektion kom bara 3 stycken. Så vi valde att sitta ute i solen, titta på lite bilder och konversera. Lära känna några nya vänner, njuta av solen, ge en kille ett engelskt namn, äta lite choklad och Ha trevligt. Ett underbart sätt att börja en vecka på. Om du får möjligheten så ta den!

Bröllop på landet

I Lördags eftermiddag tog jag och David bussen österut mot hans hemstad. Vi hade blivit inbjudna till ett bröllop. Söndag morgonen började ”tidigt” (06:30) då David skulle predika i en lokal kyrka. Jag var chaufför, så upp med oss båda på pappans MC och iväg. Det blev lite kallt att susa fram mellan fälten på morgonkvisten, men det var vackert och roligt att återigen få framföra ett fordon.

Efter den 2,5 h långa Gudstjänsten bar det av hemåt får att påbörja bröllops firandet.

Ganska snart fick vi våran placering vid ett bord (jag kan bara spekulera i hur det gick till). Därefter började maten bäras in och ställas ut framför oss. Tillslut var det 18 rätter på bordet och vi var ordentligt mätta. Mycket och god mat!

Därefter var det dags att packa oss in i bilarna (och på lastbilen) för att åka över till brudens hem.

Några hundra meter från huset stannade bilarna och vi klev ut för att gå över fälten den sista biten upp till huset medan bilarna körde runt upp till huset. Allt för traditionerna. Med oss hade vi två korgar med symboliska gåvor till brudens familj.

Väl uppe vid huset bröt en cirkus ut. Brudens familj och släckt hade låst huset och ”krävde” pengar av brudgummens familj för att släppa in oss och få bruden. Ytterligare lite symboliskt gnabb ägde rum innan det var dags att äta igen, ”samma” 18 rätter serverades ytterligare en gång, tillagade av brudens familj på ett lite annat vis men i stort lika. Då jag ätit ca 1,5h tidigare var jag inte jätte hungrig men åt ända en rejäl dos mat.

Efter lunch var det ytterligare lite ceremonielt gräl och krävande av pengar innan det var dags att packa lastbilen med alla saker till parets gemensamma hem.

Ut ur huset bars ett nästan komplett bohag som lastades upp och alla killar från brudgummens familj skulle sköta detta. När allt var packat var det dags att släppa ut bruden som suttit ”inlåst” i huset fram tills nu.

Brudens familj och största delen av brudgummens följe gick sedan med brudparet över åkrarna innan det var dags att packa in i bilarna igen och åka tillbaka till brudgummens hus.

I bilen tillbaka fick jag förklarat för mig att i gamla tider så gick brudgummen över till brudens hem för att hämta henne och bohaget tillsammans med ett gäng karlar från sin by/familj. Men det är brudgummens (familjs) uppgift att betala för allt, bohaget och bröllopet. Och oftast väljs en partner från en by en bit bort, och aldrig någon med samma familjenamn. Paret flyttar alltid till killens hem där ett rum/våning ställs i ordning för dem.

Och optimalt är att första (och enda) barnet är på väg inom första året. Om de får en flicka kan de dock ansöka om att få ett andra barn som då förhoppningsvis är en kille som kan föra familjen vidare.

När vi var tillbaka var det återigen dags att äta, ytterligare en gång serverades ”samma” 18 rätter. På slutet kom en fisk som inte fick ätas då ordet för fisk och spara är exakta samma (ord och uttal – Yu) som absolut sista rätt kom fläsket då det är lyx (nu snackar vi riktig svålkant 1,5cm fett kuber) gott men konstigt.

Mitt i måltiden kom brudparet runt och bjöd på te och samlade in gåvorna. En passande summa är 100 Yuan per person. Och det fanns tillfälle att ge lyckönskningar m.m.

Under pauserna och väntetiden spelades mahjong och röktes det friskt. Cigaretter delades ut till höger och vänster för att visa på generositeten.

Det var en omvälvande dag med mycket nya intryck, god mat och skratt.

den stora visa de nya amerikanerna runt i Wuhan dagen

I morse gick jag upp ganska tidigt för ovanlighetens skull, idag inte för att ha lektioner tidigt eller ta bussen till kyrkan. Idag var dagen då jag skulle visa John och Jessica runt i Wuhan. Ta dem till de olika större ”supermarkets” som säljer västerländsk mat. Vi tog buss 101 in mot Wuhan från Gedian för att som första stopp stanna vid det gigantiska köpcentret för tekniska prylar, (datorer, kameror, mobiler m.m.) det är ett halvt kvarter med olika större och mindre butiker. Ett par hus med 5 våningar med olika inriktning. En våning med bärbara, en med stationära, en med mobiler….

Därifrån tog vi buss 702 vidare mot Walmart som ligger i källaren på ett stort köpcenter döpt till ”sho ping mal” även på kinesiska så att utlänningarna ska kunna ta en taxi dit utan att behöva uttala namnet på kinesiska. Där finns många dyra affärer men Walmart är inte påtagligt dyrare än någon annanstans. Vi handlade lite kläder inför vintern och värmepåsar som går att koka.

Det var sedan dags för lunch så vi stegade in på Starbucks Coffee för att ta oss en lätt lunch på västerländskt vis. Det blev kyckling wrap för min och Jessicas del och en ost toast för John. Sjukt märklig känsla, jag trodde inte att jag skulle reagera så starkt på att få något som smakade som hemma. Att sitta där med två vita amerikaner och äta västerländsk mat var som att resa någon helt annanstans för en stund. Jag kunde inte låta bli att ha ett stort leende på läpparna hela måltiden. Vi såg dessutom två vita människor som vi givetvis på kinesiskt vis stirrade på. Till efterrätt blev det glass på Dairy Queen ytterligare en amerikansk kedja, riktigt bra glass dessutom.

Vi tog oss därifrån vidare till den ”tyska” affären metro som har en stor avdelning med västerländsk mat och från början har jag hört att man var tvungen att ha ett pass för att få handla där (så är det inte längre).

För min del blev det lite Brie, vanilj, senap och vitt bröd. Ost är en sådan sak som är väldigt svårt att få tag på här i kina och som vi västerlänningar saknar. Även smör är något som inte används.

Buss 702 tog oss sedan tillbaka mot hemmet, ett sista stopp på carefour (den franska kedjan) för att visa även den. Dom har en hyfsad utländsk hylla. Men jag hade inte förväntat mig att hitta min absoluta favorit choklad där, Anthon bergs rättvisemärkta 60% med kakao nibs. Gissa om det var grädden på moset!

Det har varit en bra dag, men det känns konstigt att vara den som visar runt i en stad där jag bara bott snart 2 månader och inte kan läsa en skylt eller busstidtabell. men det är klart de har bara bott här 2 veckor.

En gammal hölada nära forsen

Det var för länge sedan, hösten 2005.

En alldeles vanlig kväll på hållands folkhögskola, eller var det?

Efter middagen började ett konstigt gäng samlas utanför entren till Jämte. De hade ryggsäckar, pannlampor och en fotogenlykta med sig. Det var folk från U-land, FoF och kanske någon mer klass.

När gänget var komplett vandrade de iväg ner förbi laduborg till E14, de följde vägen väster ut, det var en uppslupen känsla, det var förväntningar i luften. Vart skulle fötterna ta dem?

Efter en liten bit som på kommando tog gruppen av ner mot älven, mitt emot hållands gården ungefär. Där finns en stig med lite konstiga trappor. Spänningen steg när de såg den. Ladan. Den är inte stor och gliporna är många, men det var deras hem för natten. en perfekt plats att slå sig ner prata och berätta historier för varandra.

Fotogenlyktan hängdes upp på en av de många spikarna och spred ett behagligt sken där inne. Pannlamporna släcktes och rovsäckarna rullades ut. dags att sova.

På morgonen var några uppe tidigt för att ta ett dopp. Snabbt packas alla saker ihop för att hinna “hem” till frukost.

Sverige besök och svenkpratande

Igår var min nya vän Fredrik Fällman här på besök.

Det var väldigt trevlig att för första gången kunna uttrycka sig fritt om allt här nere. Att kunna tala svenska och ingen annan förstår vad som sägs så det är fritt fram att säga vad som helst, framför allt fråga vad som helst. Fredrik är en herre som vet sjuka mängder om kina och om religions frågor i kina. Hans kinesiska är ypperlig dessutom.

Spenderade hela eftermiddagen kvällen ihop med honom och Gö vilket var väldigt trevligt och lärorikt.

Att ett språk kan betyda så mycket ändå.

Det blev ibland att orden nästan kom på engelska och ibland körde hjärnan på på det engelska spåret. Till vardags här nere funkar hjärnan på engelska med inslag av några svenska ord här och var.

Jag ska säga att jag trivs bra med att prata engelska men det är jobbigt ibland när ett ord eller två fattas. Detta inser jag dock oftast när jag inte kan säga orden inte så att jag låter bli att säga meningen utan hjärnan säger vad den ska och sedan när ordet saknas blir det tyst.. Lika frustrerande varge gång, jag vet ju vad jag vill säga och hjärnan tror att den vet orden.

Från en språk förvirrad hjärna

Det har blivit kallt

Ja nu har hösten kommit på riktigt, vi har haft en hel del nordliga vindar senaste dagarna och ner mot nollan i natt.

Igår frös jag som en gnu så jag tog mig hem ganska tidigt, kröp ner under mitt täcke med varmvattenflaskor och kollade på film.

Jag har även dragit på mig en förkylning som inte riktigt vill släppa. den var på väg att bli bättre men kylan som kom gjorde det sämre igen. Borde ha klätt på mig mer men det blev inte av. När kylan komme krypande sakta är det inte altis man märker hur kall man är förrän man börjar röra på sig och blodet börjar cirkulera.

Nu har jag tagit på mig ordentligt tjocka ulltröjan, jacka, mössa och halsduk.