Monthly Archives: August 2009

Artikel från skrivarkurs på sida

Posted by skogsmullen 25 Aug, 2009 16:22

-Han brukar, säga ”tar du emot vadsomhelst?” Berättar Carin Bodén och skrattar.

Hon står och håller i en trasig lampa som en gammal dam lämnat in för reparation.

Det är en solig eftermiddag när vi strosar in genom dörren till Bodéns Elektriska. Det rör sig en del folk i den lilla affären. Det är dunkelt och det hänger lampor av alla färger och modeller överallt. Det är slående mycket sladdar längs golvet och på väggarna som klasar.

Carin Bodén som driver affären kommer ut bakom ett draperi som döljer dörren in till fikarummet. Hon är en kvinna i övre medelåldern som bär sin ålder med värdighet. Hon tog över affären efter sin make för fem år sedan när han gick bort. Det är hon och två anställda som jobbar i affären. Eftersom det är så mycket som är special är det ingen ide att ta in extra folk. Då är det bättre att hålla stängt en dag.

Samtalet kommer in på vad hon tänker om framtiden.
-Som samhället ser ut idag, ja det vet ni ju själva, säger hon.

Hon är lite osäker på utvecklingen och hoppas någon vill ta över efter henne. Än ett tag tänker hon driva den vidare. Konkurrensen med de stora kedjorna märks av även här, då många jobbar utanför Härnösand handlar de på vägen och det är ju förståeligt tycker hon, men lite tråkigt.

Det händer att folk kommer in när hon har tagit hem något och säger att de kan få det billigare på annat håll men att de vill ju handla av henne… Hon säger att hon brukar tänka:

-Men handla där då.
Hon har ingen chans att matcha de stora kedjornas priser. Men i en liten stad måste man vara tillmötesgående för att behålla kunderna.

De unga är ett hopp för Carin, det är inne med heminredning och de unga är beredda att betala för det de vill ha. Det ger en chans åt de små butikerna som har ett annat utbud än de stora trots att det är dyrare.

Vi för in samtalet på Sida och undrar vad hon vet. Carin blir lite avvaktande men säger att de har utbildningar för sådana som ska åka utomlands. Hon har också varit där någon gång och lyssnat på föredrag. Hon berättar vidare att hon tycker det är roligt då det drar hit en hel del folk som rör sig på stan, handlar och äter ute. Det som är lite tråkigare är ju det man hör om stora summor pengar som inte gjort någon nytta. Det har försvunnit på vägen men det är väl kanske den biten man hör om i media. Jag berättar att jag ska åka iväg till Kina genom Sida varpå hon utbrister:
– Vad jobbigt där bara myllrar det ju av folk,men lycka till.

Jag är på väg till kina

Jag är på väg till kina.

Inför min praktik har jag varit ganska orolig för att inte få kontakt med människorna där jag ska bo. Jag åker själv till ett land långt hemifrån, långt från tryggheten. Jag pratar ett annat språk, kommer från en annan kultur och kan vara allmänt ”till besvär” då de jag kommer umgås med måste anstränga sig mer än vanligt för att kunna involvera mig i umgänget. Jag är helt enkelt lite rädd att bli ensam.

I september bär det av, därför är jag på praktikantkurs i Sidas regi i Härnösand.

Jag sitter en kväll inne på ett rum med några av dem som ska åka iväg med samma organisation som jag och pratar. Det är en gemytlig stämning och vi ställer frågor till varandra, pratar om livet och bagateller. Vi sitter utspridda i rummet, alla är ganska trötta och det knapras på kanelknäcke samtidigt som vi pratar. Jag säger plötsligt:

– Detta är en av de pinsammaste sakerna jag varit med om…

Ett skratt bryter ut då vi tidigare pratat om relationer, men det är menat som en fråga till resten av gruppen.

Jag har känt dessa människor i 3 månader och träffat dem ca 12 dagar men känner dom redan tillräckligt för att inte tycka det är jobbigt att tala om den där händelsen för några år sedan…

Detta får mig att tänka: kan jag få såpass bra kontakt med dessa människor på 12 dagar, hur bra kontakt kan jag då inte att få med arbetskamraterna, församlingsmedlemmarna och studenterna där jag kommer att bo dom kommande 7 månaderna och 5 dagarna?

Oron har nu i stort bytts ut mot en längtan att få möta nya vänner på andra sidan jorden.

Peter Karlbom, Kina Praktikant på equmenia